SkrinkLaDaDoo

Jag blir bara olycklig av filmen 500 days of summer, jag borde sluta kolla på den. Men det värsta är väl att jag inte vet varför jag blir så olycklig av den, är det för att jag bara tänker tillbaka på alla löjliga försök till ett förhållande man har haft ? Eller är det bara för att jag mer och mer börjar tro att jag faktiskt inte kommer att hitta någon som jag kan vara med. För det kommer till en viss gräns där man bara börjar leta efter små små fel, fel som man innan inte äns har tänkt på, fel som man börjar störa sig på. Till en gräns där man bara inte kan ta det mer och allt man vill göra är bara att försvinna där ifrån. Just nu vill jag bara försvinna här ifrån, jag vill långt bort. Sen om jag vill komma tillbaka är väl en annan fråga, men jag tror inte det.

Wow att man måste kämpa för att klara av minsta saken, för varje sak man gör ska man minst svettas tre droppar. Det är ganska så mysigt när man tänker på hur dåligt jag mår, jag önskar att jag kunde skriva deppiga dikter om det hela, men att skriva dikter har aldrig riktigt varit min grej. Min grej har mer att dricka till jag är bäst. Det ska jag göra imorgon, imorgon ska jag bli så vidrigt full att tåget inte äns vill ha mig. Jag är redan pepp.

Min ångest i punktform

• Inget jobb
• Inga pengar
• Jag rasarupp i vikt
• Allt går inte riktigt enligt mina planer
• Jag börjar känna mig lite ensam